TOVNING
innebär att man först arbetar ihop ullen till en löst
sammanhängande filt med hjälp av vatten och såpa och
att man därefter formar ullen till just den form man vill att produkten
ska ha. För
att ullen ska kunna hålla ihop måste man veta hur en ullfiber
ser ut. Fibrerna täcks av fjäll, kallade epidermisfjäll.
Dessa fjäll liknar fiskfjäll. Epidermisfjällen är
alltid riktade mot fiberns topp. Först lägger man ut ett lager
med ull där alla fibrer läggs åt samma håll.
Därefter lägger man ut lager nummer två vinkelrätt.
Vid tillförsel av vatten, såpa och med bearbetning av ullen
kommer fiberns rotända att vandra vidare och dra ihop ullen mer
och mer. Toppen på en vandrande fiber låser sig och rotändan
strävar vidare i trasslet av fibrer. På detta sätt uppstår
till slut en filt som man kan fortsätta att forma.
TEHUVAN är i finull och tovad först med rullmetoden och därefter formad på en stomme för att få den riktigt rund. Den är därefter behandlad med schellack för att få en stelare slutform.
ALLT går att forma i ull - hattar och baskrar, kuddar och mattor, leksaker och djur, smycken och konst, ja till och med tält. Nomaderna i Mongoliet bor än idag i tält som har väggar och inredning av tovad ull.
FILTEN är i pälsull och tovad med enbart rullmetoden.
TOVNING har under de senaste tio åren genomgått en stor förändring. Framför allt har teknikerna för att bearbeta ullen till filt blivit mer lättsamma genom att rulla ihop ullen i ett stödjande material. Denna metod har sitt ursprung i Centralasien, framför allt i Mongoliet och delar av Turkiet. Rulltekniken är betydligt skonsammare för axlar, rygg och händer och gör det även lättare att tova i finfibrig ull och att tova riktigt stora stycken med rikliga dekorationer i varierande material.
STOLSDYNAN är i färgad finull och tovad med rullteknik i pinnvävsjalusi. Den är inte särskilt tjock vilket inte behövs ty ullen värmer lika bra även om den är tunn.
